Lovisa Negga

Smyger närmare
Du låtsas som du inte menar det, mm
Känner hud mot hud
Du lovar att du inte vill nåt men

Du rörde mig igen
Förförde mig igen

Kryper närmare
Håller tillbaka fortfarande, mm
Förtrycker känslorna
Båda vet att det inte blir nåt sen

Du rörde mig igen
Förförde mig igen

Bas och trumslag, du och jag
Vi trycker ner tills allt vi ser är
Obalans, så vi skapar distans
Om vi skulle testa att lägga bort det modesta
Öppna, känn, var mer än min vän

Du rörde mig igen
Förförde mig igen
Du rörde mig igen
Förförde mig igen

Kommer fram och trillar dit, oftast blir det ändå så
Man klamrar fast och blundar hårt, för hårt
Jag börjar räkna dina fel och tänker på ditt spel
Jag väger dina fel och jag tänker på ditt spel

Hur kan du tänka så
Livet ebbar ut men du fortsätter slå
Hur kan du tänka så, hur kan du tänka så

Det rör inte mig
Det rör inte mig
När du går bakom ryggen
Går bakom ryggen på mig
Det rör inte mig, det rör inte mig
När du visar upp hur infantil och självgod du kan va

Åh, jag vill inte leva bara för att dö
Och jag säger det igen
Hör du mig, är lika osäker på allt som sist
Jag tror du minns, jag bara gick

Hur kan du tänka så
Livet ebbar ut men du fortsätter slå
Hur kan du tänka så, hur kan du tänka så

Det rör inte mig
Det rör inte mig
När du går bakom ryggen
Går bakom ryggen på mig
Det rör inte mig, det rör inte mig
När du visar upp hur infantil och självgod du kan va

Jag har varit döv ett tag

Jag fick för mycket, men saknade allt
Räknade siffror, agerade kallt
Jag var tom och mätt på samma gång
Vi brukade sjunga våran sång

Glömde bort den sommarn som var för varm
Du bröt mitt ben jag bet i din arm
Hade glömt hur små vi var en gång
Du dansar i mitt blickomfång

Du får va mitt överjag
Jag har varit döv ett tag
Har haft hybris överlag
Jag har varit döv ett tag

Du flydde bort från mig till slut
Följde väggen, hittade ut
Ville säga allt i efterhand
Sparade orden som korn av sand

Vi var fast i samma lilla stad
Varje gång jag gick ut var en ny charad
Gick på gatan, höll din hand
Ignorerade mitt hjärtas brand

Du får va mitt överjag
Jag har varit döv ett tag
Har haft hybris överlag
Jag har varit döv ett tag

Du får va mitt överjag
Jag har varit döv ett tag
Struntar i all jantelag
Jag har varit döv ett tag

Vi vet, jag borde inte ta det sista
Stryker ditt namn från min lista
Du och jag, tillsammans är vi lättja och undergång
Som står och dricker gammalt vin på en kall balkong

Och varför är det nästan alltid så att
Man möts, får för sig att det är den sista natt
Som blir kvar när det gör ont någon gång ibland
Det sista du behöver men tar ändå min hand

Min vän, säg nej ikväll
Snälla vän, säg nej ikväll

Precis som om man vore tretton år igen
Du vet ju hur det var, du vet ju hur det känns
Jag fick för mig att jag alltid har varit blind
Det kändes lättare när du kysste min kind

Lyssnar och landar i sånt
Sånt som sätter oss helt ur balans
Vad vi än gör
Har vi inte en chans

Min vän, säg nej ikväll
Snälla vän, säg nej ikväll

Jag dör nog om det inte blir vår snart
Hela vintern känns som ett jävla stort oändligt hål
som äter upp mig
Mitt hjärta orkar inte, vet du väl

Snälla vän, säg nej ikväll
Snälla vän, säg nej ikväll

Vad är det med vår jantelag
Står emot, trycker ner när jag
Borde veta bättre nu
Knäcker mig, jag är så svag
Glöm aldrig bort mig sa du då
Glöm aldrig när du såg mig gå
Du log och tog min chans
Ensamma men vi var två

Håll mig nära
Låt mig lära

Omfamnar och talar om
Räknar tiden som den kom
Borde veta bättre nu
Borde veta det var du
Och när du frågar hur jag känner
Du borde fråga mina vänner
Hur jag funkar, tar mig runt
Upp till ytan, tar det sunt

Håll mig nära
Låt mig lära
Håll mig nära
Låt mig lära

Jag var nog oskyldig tills jag var tolv
Såg mjuka kroppar möta hårda golv
Lever och talar i dvalan där rispan inte finns
Hackas i bitar av fåglar som aldrig nånsin syns

Men stunden äger, ångern suger
Ja stunden äger, ångern suger
Ah

Ögon som flackar, letar efter någonting tryggt
Går aldrig upprätt, du smyger omkring skyggt
Axla den dagliga skammen, lägg den på din rygg
Låt friskluft kväva dig, alla vet att du varit stygg

För stunden äger, ångern suger
Ja stunden äger, ångern suger

Men stunden äger, ångern suger
Ja stunden äger, ångern suger

Mät det, väg det, jag vill veta
Hur det känns, vill sluta leta
Känslorna av apati
Instängd, låst, jag vill bli fri

Jag överlever allt, med eller utan dig.
Jag måste välja att leva känslokallt, eller riskera att få ett nej.
Jag överlever allt, men snälla förgätmigej,
Vill du vara min vattenbjörn i en roddbåt från Linköping till Marseilles?

Hoppas hjärtat ska fungera
Slutkörd, orkar inte mera
Se mig, håll mig i din famn
Svävar till en fjärran strand

Mät det, väg det, jag vill veta
Hur det känns, vill sluta leta
Känslorna av apati
Instängd, låst, jag vill bli fri

Jag överlever allt, med eller utan dig.
Jag måste välja att leva känslokallt, eller riskera att få ett nej.
Jag överlever allt, men snälla förgätmigej,
Vill du vara min vattenbjörn i en roddbåt från Linköping till Marseilles?

Jag trodde nog aldrig att det gjorde så ont
Känslor har jag aldrig känt
Har levt i mitt skal under is, i vulkan
Alltigenom allt som hänt

Jag överlever allt, med eller utan dig.
Jag måste välja att leva känslokallt, eller riskera att få ett nej.
Jag överlever allt, men snälla förgätmigej,
Vill du vara min vattenbjörn i en roddbåt från Linköping till Marseilles?

Är du en av de som gömmer hårt och glömmer bort?

Jag önskar att det vore mer som när man gick med barnaben
Min hjärna var en fjäril, allt vi gjorde var hoppa hage kasta sten
Men jag är alltjämt tankelös, om inte ännu mer
Fast då var då och nu är sen

Allt omkring mig följde med i mitt fall
Det var så jag blev iskall

Jag ville spara det, nu är jag aldrig riktigt hel
Min omgivning förruttnar i en dekadens, en dans med endast yta
Försvann och kom tillbaks
Det som saknas är de drömmar om att allt är rätt och inget fel

Allt omkring mig följde med i mitt fall
Det var så jag blev iskall

Lever, sover, upprymd, glad
Vaknar i en annan stad
Lever, sover, upprymd, glad
Vaknar i en annan stad
Det var så jag blev iskall